En tanke till min Morfar.
Detta skrev jag samma dag som han dog den 10 maj 2007:
Jag kan inte fatta det, att min älskade Morfar inte finns mer och kommer aldrig mer att komma
tillbaka.Du har lämnat oss och åkt upp till himlen bland de underbaraste änglarna. Jag vet att
det blev bäst så för dig, men inte för mig. Jag har ingen Morfar längre och det kan jag inte förstå.
Jag vet att du inte vill att jag ska gråta men det gör jag. Jag tänker på dig hela tiden. Och sista
bilden av dig är i mitt minne förevigt. Jag ska sjunga på din begravning, någon låt du tycker om.
Sov gott Morfar vi ses i nangijala / Ditt älskade barn barn Emilia.
Får tårar i ögonen varje gång jag läser det,ingen förstår nog hur mycket jag saknar dig och hur ofta jag tänker på dig. Önskar att du var här nu, vi hade behövt dig ♥
